Tomhet
Kategori: Allmänt
Om det finns någon känsla som jag hatar mer än de flesta andra så är det känslan av tomhet. Det var känslan jag kände när mamma väckte mig på morgonen och sa att Zedla (min gamla fodehäst) hade blivit akut borttagen. Det är känslan av total hjälplöshet. Känslan av att inte räcka till, och att inte kunna ändra på det som ger upphov till smärtan.
Jag har klarat mig ifrån den känslan ett tag nu, men idag. Den slog till som ett knytnäveslag i magen. Det gör så att jag inte kan le, så att jag knappt klarar av att stå. Jag tvivlar inte på att ni oxå har känt så någon gång? Jag har kommit fram till att den där tomheten oftast slår till när någon jag älskar far illa och när jag själv inte kan göra något åt det. Som jag sa - känslan av hjälplöshet.
Jag vet inte vart jag ville komma med detta inlägget.. Kände bara att jag behövde få lite utlopp för mina känslor. Känns allt botten så kan det bara gå uppåt, eller hur? Jag ska i alla fall klippa gräset nu (växer som skrutt!) och sen trampa ut till Avispa och rida ett lätt markarbetepass. Hon brukar vara bra på att muntra upp mig, utan att egentligen inte göra någonting.
Aja, ut i det fina vädret nu. För DET kan man ju faktiskt inte klaga på!

(bör tilläggas, bilden har egentligen inget med texten att göra. tumlr leverar bara ännu en mitt-i-prick!)
/Sara














